På högersidan i menyn har jag lagt in en länk som gör det lättare att veta när fotobloggen är uppdaterad. Lite smart av mig då jag inte orkar lägga in alla bilder här också tycker jag. Samt att jag inte vill uppdatera bara för att säga att det kommit nya bilder... 

Känns som en ny svacka är påväg. Vilket jag verkligen föröker undvika. Dom kommer alltid att finnas där, bara större eller mindre, och just nu satsar jag på att göra som mindre, få ett planare och lugnare liv. 

 

Det är inte lätt men huvudsaken är att jag försöker.

 

Jag mår bättre med mig själv samtidigt som jag bara vill komma till det stadiet att jag är nöjd. Är en lång bit kvar men varje dag blir avståndet kortare och kortare vilket känns bra. Resultaten kommer smygande i form av komplimanger och kommentarer som får mig att må bra. Att det börjar synas att jag är påväg är ett stort steg och ännu bättre kommer det bli.

 

Dock finns det fortfarande många saker jag ser hos mig själv som jag inte är nöjd över... Dom finns där, antagligen dolda för alla andra. Men jag ser dom så klart och tydligt och tror därför att alla i min omgivning också gör det. 

 

 

Men jag ska sätta hårdare gränser till mig själv, pressa mig mer än innan och hoppas att resultaten kommer snabbare. Jag ska ner under 70 sträcket den kommande månaden och förhoppningsvis mer därtill!

 

Det är inte lätt men det kommer att gå om jag bara bestämmer mig!

 

Är det här egentligen okej i dagens samhälle? 

 

Jag tycker att det är en vacker bild och tänker inte skämmas över att jag fått till den! Men är det okej att ta såna här foton egentligen? 

Mycket nöjd över dagen när man får höra att allt "slit" man lagt ner ger resultat! Fick nämligen höra att jag såg smalare ut idag och känns som det är det jag gått och väntat på sen jag började. Visst, Daniel har kommenterat mitt utseende ett flertal gånger men det känns som han vet att jag vill höra det. Så jag vet inte om det är för att vara snäll eller ärlig. 

Men nu har jag i alla fall fått höra det! Och bättre ska det bli, ligger för tillfället fortfarande och pendlar runt 73 vilket känns bra. Men några kilon till ska rasa av mig och snart så. Får helt enkelt lägga i en högre växel. 

Idag blir det en slapp dag fram tills jag börjar. Känner att jag inte orkar fara runt och göra massa grejer hela tiden så det får bli lite städande och matlagning idag istället. Imorgon däremot är jag ledig så då kanske man ska försöka hitta på någoning att göra istället. 

 

Lite sugen på att baka någonting gott och bjuda över några vänner eller så. Men jag vet inte vilka som har tid och lust.. 

Så det lär ju ändå bli en slapp ensamdag. Men vi får se. Resten av veckan är öppen för förslag också. Några planer kanske finns men vi får se. Dessutom jobbar jag en hel massa så det kanske inte blir så mycke ändå. Och den trenden ser ut att hålla i sig, med jobbandet alltså. Men det är skönt också. Man vet att man har någonting för sig i alla fall.

Just nu känns det som om livet är inne i en sån där typisk svacka igen...

 

Efter att för några dagar sendan varit "tvungen" att konfronteras med mitt förflutna känner jag att mycke av det som hänt kommit upp till ytan igen. Sånt jag kämpat med att hålla nere och borta. Till viss del kan det vara bra att öppna sig och ta tag i det som hänt men samtidigt så är ju sånt väldigt jobbigt.

 

Men jag känner också att det varit bra att dela med mig av mina livsupplevelser, få diskutera det med någon istället för att bara gömma det. Jag har aldrig någonsin gått in på det så i detalj som jag gjort nu senaste veckan. Aldrig låtit någon se det som hände i en dålig period av mitt liv...

 

Känner att det har påverkar min sinnesstämmning att prata om det och utåt kan det verka som nedstämdhet. Men sanningen är nog mer den att det är så mycke som rör sig i huvudet. Tankar som annars inte hade varit där. Men får jag bara handskas med allt i lugn och ro så kommer det att bli bättre.

 

Jag kommer bli mig själv igen, det måste bara få sjunka in efter alla dessa år av förnekelse och glömska. Men snart är jag uppe på fötter igen, det känner jag!

Dagen började helt okej idag även om jag var trött efter en sen sänggång samt uppvaknandet av en något berusad Daniel som ramlade in i lägenheten... 

 

Kändes mycket bättre än igår kväll/natt men det är konstigt hur en komentar kan få en att falla helt plötsligt. Just nu känner jag att det inte krävs mycke för att mista fotfästet och en kommentar som egentligen inte var illa menad sätter djupa spår nu när jag inte håller min gard. Jag vill verkligen inte ta åt mig men det är lättare sagt än gjort. 

Det kommer att ta ett tag för mig att bygga upp det jag haft igen, bygga det starkare och bättre än innan. Bygga det så stabilt och bra att det inte faller ihop igen. 

Jag vill kunna säga att livet leker och rullar på precis som det ska, men sanningen är helt annan. Jag är inte missnöjd över den lott jag dragit jag vill bara att förutsättningarna för en möjlig vinnst! 

 

Jag vill kunna sätt mig och prata med någon om allt som händer just nu, men samtidigt är jag inte sån. Jag kan låta självsäker men innerst inne vill jag inte att någon ska få reda på hur jag känner. Jag vill inte va en börda för någon och även om jag har många vänner som ställer upp och finns där så är jag inte den personen som lyfter på luren och slår nummret till varken den ena eller andra och skulle jag bli konfronterad så skulle det inte hjälpa heller. Då ställer kroppen in sig på att försvara sig själv till vilket pris som helst...

 

Men jag kommer komma upp på fötter igen, det kommer bara att få ta sin modiga tid...

Det fick bli en tidig hemgång idag med blandade känslor. Kände väl att jag inte passade in på det sättet jag hade hoppats och därför kände jag att det var lika bra att dra hem och sussa. 

 

Desstom kändes självförtroendet inte på top heller. Kände att klädvalet var helt fel för hur jag kände mig och att sitta och vräka i sig en massa kyckling och potatissallad gav mig nästan ångest efter en dag där jag klarat mig bra ifrån allt sug... 

 

Jag vet inte varför känslorna väller över mig för tillfället men jag känner mig ganska vilsen och trött på allt just nu. Känner mig missnöjd över allt, allt jag gjort, gör, kommer att göra. Vad det blivit av mig, ja allt. Men mest av allt är jag nog missnöjd över mitt utseende och vad det blivit av mig.

 

Idag är en sån dag som jag inte vill se mig själv. Inte få komplimanger eller ens visa mig ute bland folk... 

 

Jag är mer än nöjd över det jag har här i livet men jag känner inte att jag lever upp till alla förväntningar. Det känns som det alltid finns ett steg kvar för att göra det alla räknar med att jag ska. Och jag vet inte hur jag ska hålla fasaden uppe. Det känns ibland som jag lever efter andras mallar och regler bara för att passa in och inte synas. 

 

Jag tycker om uppmärksamhet och att synas när jag själv är med på det. Men just nu håller det på att kväva mig... Jag vill resa mig upp, bli stark och känna att jag kan det här, våga leva och rycka upp mig själv.

 

Men det känns som ett krav av samhället att för att bli mitt bättre jag så måste jag bli bättre också. Man måste lida för konsten och jag kämpar verkligen mer än alla tror med allt. Jag vill bara bli älskad och omtyckt men kraven är som sagt för stora. Jag vet inte om jag orkar...

 

Jag ser mig själv och mår dåligt, jag vill vara mer som idealet, bli älskad, omtyckt och accepterad...

 

Snälla låt mig bli det snart...

Jag orkar inte...

Liten uppdatering om mitt liv kanske passar på plats nu också...

 

Sådär nu har allt äntligen börjat gå så som jag vill! Efter mycket om och men så bestämde jag mig här om dan att jag skulle ta tag i min viktnedgång och efter 3 dagars tänkande på vad man stoppar i sig och ifall man verkligen är hungrig så har vågen äntligen visat lite resultat. 

 

Startvikten var på ca 76 kilo för tre dagar sen och idag när jag tog mod till mig så visade vågen 73,8 vilket enligt mig är väldigt bra! 

 

Jag antar att mitt mål kommer att vara lite hälsosammare än förra gången, då var det under 50 jag skulle ligga och nu är mitt nya mål tio kilo mer, alltså 60. Men det kan komma att ändras ifall jag känner att jag mår bättre med en lite högre siffra men jag ska åtminstone ner under 70 sträcket! Och det är ju inte så långt så det borde jag klara ganska snart. Speciellt med nergången som varit nu.

 

Dock vet jag att det antagligen kommer att stiga igen. Jag menar, det pendlar ju alltid... 

Men jag ska kämpa och bli nöjdare och gladare med mig själv. Vilket jag är på mycket god väg till att bli! 

Äntligen ska jag sätta mig ner och skriva ihop lite om Chicagoresan. Känner att det är mer än dags nu!

 

Men men, vi börjar i alla fall.

 

Resan varade mellan den 11 och 16. 

Började tidigt på morgonen med att vi drog iväg till arlanda. Vi hade bokat vägen runt Düseldorf och vi kom både med det och det vidare till Chicago. Dock hade vi tur att vi hade lite extra tid när vi mellanlandade. För när vi skulle hämta ut nya bordingpass så stod det tydligen att vi (Daniels kusin, moster och jag) var i prickade som män i Esta visumet. Vilket vi var helt hundra på att vi inte hade gjort! Men kvinnan bakom disken kunde inte hjälpa oss utan vi fick logga in och kolla våra visum och mycket riktigt så hade vi inte gjort fel och DÅ gick det tydligen bra att ändra... Konstigt att det inte gick två minuter tidigare...

 

Men men, iväg kom vi och väl framme i Chicago möttes vi av det fina vädret. Ca 25-30-35 grader hade vi väl hela resan och det tackade man ju inte nej till i början. Men i alla fall, vi åkte iväg till Hostelet och efter lite letande hittade vi det och fick ett mycket trevligt bemötande. Förväntningarna vi hade var inte på top eftersom hostel brukar kunna vara lite sunkiga men det här var superfint! Oak 112 på Oak street är ett hostel jag mer än gärna rekomenderar! Nytt och frächt och trevlig personal. Lite roligt va det också att nästan hela hostelet var inrett med IKEA saker. Allt i rummet förutom själva sängstommara var IKEA. Men det va kul för man kände sig ju som hemma. 

 

Efter att vi fräschat upp oss drog vi iväg och kollade lite på stan innan magen sa att det var dags att äta. Och eftersom jetlagen började ta på oss så blev det en tidig kväll efter det. 

 

Dagen därpå gav vi oss ut på stan igen men snart så bestämde vi oss för att ta en titt på alla grönområden och gå en sväng längs sjön. Vilket till en början var mer än behagligt i det fina vädret. Dock straffade det i alla fall mig senare med en bränna som heter duga! Helt kvallröd och stora blåsor som började komma på axlarna redan första dan. Så någon va lite less på solen just då i alla fall. Men hela dan va vi i alla fall ute och rörde på sig. Och mot kvällen blev det även denna gång lugnt med tidig sänggång. 

 

Dage därpå vart det mer shopping eftersom vi tänkte hålla oss borta ifrån solen lite. Vilket resulterade i en hel del grejer som fick komma med hem. Victorias secret, Macys Forever 21, Guess och många andra ställen fick ett besök dock var jag lite besviken på utbudet eftersom jag trodde det skulle vara mer som New York. Men det fanns saker i Chicago också som dög mer en väl. Och efter en hel dag med shopping så blev vi trötta och ännu en gång blev det en "tidig" kväll. Ingen kande sig riktigt manad att gå ut så det va dumt att tvinga iväg oss själva.

 

Dagen därpå var det bestämt att vi skulle hyra oss en bil och dra iväg till Andersonville och även en outlet Outleten stod först på listan och även där hittades en hel del. Efter det blev det en svång på stranden där de obrända människorna tog sig ett dopp medan vi badkrukor väntade på stranden. Och efter det bar det som sagt iväg till Andersonville där vi åt en fin middag och bara tog det lugnt.

 

Sen när vi väl kom hem tillbaka till hostelet bestämde vi oss för att vi inte bara kan åka dagen därpå utan att varit ute någon kväll än så det blev en liten utgång. Dock va vi trötta och eftersom alla i sällskapet inte var 21 fyllda så var det lite svårt att komma in på dom intressanta ställena så det fick bli en liten tam utgång. Dock va det också trevligt! 

 

Sen var det sista dagen då! Och den började med att bilen kördes tillbaka och sen drog vi ner på stan för att leta sovenirer vilket var lättare sagt än gjort. Men efter mycke om och men så var vi påväg till flygplatsen igen i alla fall. Och väl där så såg det inte så bra ut på flyget hem men vi tog oss in och förbi säkerhetskontrollen där vi ännu en gång fick testa på "nakenskanningen". Väl framme vid gaten fick vi beskedet om att det var väldigt dåligt med platser, dock fick vi tre biljetter med flyget till Arlanda om vi bara kunde bestämma vilka som skulle åka. Så vi skickade iväg Daniels mamma, moster och kusin och så stannade vi kvar och väntade på flyget som skulle ta oss till Köpenhamn. Och det flyget hade vi bara tur att vi kom med eftersom det var fullbokat. Dock satt ca 50 stycken fast i securityn och det resulterade i att planet inte kunde vänta så vi fick åka med istället. Detta ca 6 timmar efter att dom andra åkte... 

 

Framme i Köpenhamn så hann vi inte lista oss på första flyget utan fick snällt sitta och vänta i 4 timmar på nästa. Men det va skönt att veta att man var så nära hemma så det var inte så farligt. Skönt däremot att vi hade paddan med oss så vi kunde kolla på film! Men efter mycket om och men så kom vi i alla fall hem. Trötta och slitna däckade vi hemma och det var tur att vi hade en vecka till ledigt efter resan. 

 

Men Chicago är helt klart en stad jag kan tänka mig att åka tillbaka till, dock står New York fortfarande före på listan... 

 

Men det var lite "kort" om resan i alla fall. Och har jag glömt någonting så får jag väl klämma in det senare.

Efter mycke om och men igår så kom vår nya soffa äntligen hem till oss! Mycket trixande för att få upp den i spiraltrappan eftersom den inte gick in i hissen men nu står den äntligen på plats. Och invigning av den blev det igår med goda vänner.

 

 

Dessutom fick jag lite välbehövligt pushande igår också, med vetskapen om att jag kan få hjälp med några photoshoots jag har funderat på. Dock måste rekvisita införskaffas och en hel del planerande av tillfälle, plats och utrustning. Dessutom måste jag se till att jag kan "ta komandot" och få bilderna som jag vill ha dom. Men det ska bli skoj att göra någonting nytt och ordentligt för en gångs skull!

 

Ser verkligen fram emot när allt faller på plats och det här blir av, frågan är bara vart vi ska bege oss och när... Men det löser sig. Skoj kommer det i alla fall bli. När allt är på plats och datumet spikat kanske jag avslöjar mer men just nu känns det som ett projekt som kan rinna ut i sanden så jag vill inte avslöja för mycket. 

 

Men det kommer i alla fall bli en möjlighet för mig att utvecklas och växa vilket känns så bra!