Just nu känns det som om livet är inne i en sån där typisk svacka igen...

 

Efter att för några dagar sendan varit "tvungen" att konfronteras med mitt förflutna känner jag att mycke av det som hänt kommit upp till ytan igen. Sånt jag kämpat med att hålla nere och borta. Till viss del kan det vara bra att öppna sig och ta tag i det som hänt men samtidigt så är ju sånt väldigt jobbigt.

 

Men jag känner också att det varit bra att dela med mig av mina livsupplevelser, få diskutera det med någon istället för att bara gömma det. Jag har aldrig någonsin gått in på det så i detalj som jag gjort nu senaste veckan. Aldrig låtit någon se det som hände i en dålig period av mitt liv...

 

Känner att det har påverkar min sinnesstämmning att prata om det och utåt kan det verka som nedstämdhet. Men sanningen är nog mer den att det är så mycke som rör sig i huvudet. Tankar som annars inte hade varit där. Men får jag bara handskas med allt i lugn och ro så kommer det att bli bättre.

 

Jag kommer bli mig själv igen, det måste bara få sjunka in efter alla dessa år av förnekelse och glömska. Men snart är jag uppe på fötter igen, det känner jag!