Trött på allt just nu...

Mest över jobbet som verkar urarta i någonting jag inte vill vara med om en gång till.

Att människor har svårt att acceptera mig kan jag leva med, i alla fall i viss mängd. Men när man går och pratar bakom min rygg och får medhåll av andra och att detta grundas på ett tillfälle då jag inte gjort någonting annat än rätt. Och att det är personer som jag litade på och inte trodde var så, ja då tar även jag åt mig.

Jag kanske kan tåla mycket, men det finns faktiskt saker som sårar ävern mig. Det är inte ofta jag är nära till tårar på jobbet men den här gången kände jag mig allt annat än välkommen. Jag ville bara gå hem och krypa ner under täcket och önska att jag inte behövde gå tillbaka dit igen. 

Men verkligheten är inte så, verkligheten tvingar mig stanna kvar, hålla allt inom mig och försöka se förbi alla dessa idiotiska människor som tror dom vet mycket bättre. Det tvingar mig att hålla mig tillbaka tona ner och snart bli en i mängden.

Inte sticka ut, sticka ut är farligt. Ingen vill sticka ut, det är inte bra...