Idag fick jag hem mina tröjor och visitkort!

Ännu en ledig dag då jag inte kunnat hålla händerna ifrån kameran!

Resultatet blev ännu en gång helt okej enligt mina åsikter. Vad tycks? 

 

 

Igår tog jag och Daniel steget till att bli markägare i skottland. 
Vi inhandlade en varsin bit mark vid slottet Chaol Ghleann och blev på samma gång Lord och Lady. 

Jag vet inte riktigt om det är vädret eller jobbet som drar ner mig för tillfället men jag är inte på topp i alla fall. Rent utsagt känner jag mig bräcklig...

Och bättre kommer det väl inte bli när Daniel drar iväg snart nu till Tyskland. Nog för att det bara rör sig om några dagar, men jag kände inte riktigt för att vara ensam nu. Men det gäller väl bara att hålla sig sysselsatt. 

 

Jag ska försöka se till att ha någonting att göra, jobbet får väl hjälpa till i annat fall, annars får jag åka hem till mamma och pappa och hälsa på där. Men det löser sig alltid. 

 

Ensam är stark. 

Idag känns det som jag inte kan göra någonting rätt...

 

Känner mig värdelös efter en dag på jobbet som inehållit allt utom beröm. Att ständigt höra att man inte gör det som förväntas, även om man gör mycket mer än andra inser, gör i alla fall inte att jag mår bra. Jag orkar helt enkelt inte med det. Jag blir arg och förtvivlad och känner mig helt värdelös. Jag krymper och mår dåligt.

 

Dra täcket över huvudet och försvinna är allt jag vill göra nu, ligga i fosterställning och vänta in att det ska bli bra igen. 

 

Jag orkar inte, vill inte, men måste genomlida detta. För det är en ny dag imorgon...

Några bilder som är några veckor gamla, men ack så fina. Kunde inte motstå att lägga upp dessa efter lite rensande i filerna på datorn.

 

 

Är så sugen på att ge mig ut med kameran nu, men för tillfället finns inte tiden och då får man sysselsätta sig med att gå igenom gamla favoriter!

Ännu en "photo session" avklarad med ett trevligt resultat. Mycket nöjd ska ni veta. 

 

 

Dock togs det många bilder och endast denna jag blev nöjd med.

 

Och nej min kropp ser inte ut såhär innan den tagit en vända i photoshop!

 

Men tillåt mig att säga, damn I'm sexy!

Av någon anledning kom på mig själv med att kolla efter gamla klasskamrater på nätet. Och det slår mig hur mycket jag har växt de senaste åren.

 

När jag slutade grundskolan och lämnade (nästan) alla bakom mig kunde jag börja om med gymnasiet. Som många vet gick detta inte så bra, ett bakslag igen och jag krympte ner och blev ingenting ännu en gång. Men erfarenheten jag fick genom att bli mer självständig, få ta egna initsiativ och göra någonting som man inte räknade med gav mig ändå lite livserfarenhet. Jag fick ett uns av självförtroende i sällskapet jag var och detta resulterade i Daniel. Vi hittade varandra och hans sett att se mig och tro på mig va någoning jag letat efter hela livet. 

 

Nu sitter jag och ser vad det blivit av andra i min ålder. Många har säkert lyckats och gör det dom trivs med för tillfället. Men jag har vuxit, blivit någon ny och lärt mig att trivas med mig själv. 

 

Andra jag mött, sett och hört om har i mina ögon inte tagit ett lika stort steg. Dom är kvar i den sinnesstämmning jag lärde känna dom.

 

Det tråkiga är däremot att man nu för tiden inte kan klämma ur sig ett hej, att visa att man känner igen personen. Visst jag har inget gemensamt med er längre, jag vet inte vilka ni är men jag vill se hur ni uvecklats, lära känna den mogna varianten av er själva. Ge er en andra chans... 

Men jag har det bra, jag är någon, jag trivs. Det trodde man inte om man ser tillbaka 5-6 år. Då var jag ingen, ingen livslust, ingen mening. Men det har förändrats och nu ser jag ljust på framtiden.