Som jag misstänkte, min lediga dag imorgon blev allt annat än ledig. Och det va ju inget litet pass man fick heller! 6:50-16:45 om jag inte minns helt fel. Men sen jobbar jag bara lördagen också och sen SKA jag vara ledig. Det spelar ingen roll om jobbet håller på att gå under, jag SKA vara ledig. 

Men men, annars har det inte hänt så mycke idag, inte mer än att vi träffade några gamla vänner som vi haft en tvist med. Ingenting som tyvärr gick att lösa med vänskapen i behåll. Men det visade bara vilka vänner dom var, och nu ska vi gå vidare och tyvärr hoppas jag att våra vägar inte korsas längre. FB finns dom inte kvar på och heller inte mobilen. 

Det va som jag sa till Daniel. Dom vänner vi har, det är dom som sätter guldkant på vårt liv. Och dom här vännerna har vi tyvärr fått inse är dom som frenetiskt putsar bort guldkanten igen! Vi kommer må bättre som det blir nu. 

Vi kommer gå vidare och värdesätta dom sanna vänner vi har istället!

Det enda som är jobbigt är att vi har några gemensamma vänner och att Daniel jobbar på samma ställe, men det kan man fixa.

Men nu ska jag inte lägga ner fler tankar på dessa människor! Har ändå aldrig riktigt tyckt om dom!

Efter att ha städat sen jag kom hem runt kl 8 så känner jag att jag gjort mig förtjänt av en god natts sömn. Krypa ner i sängen och invänta Daniel som borde komma hem om en timme eller så.

Egentligen hade jag velat vara vaken och gjort allt sånt som jag borde göra. Jag borde ätit någonting också. Men jag hade ingen ork att svänga ihop någonting heller. Spel det för bli morgondagens problem. Nu ska jag bara mysa ner mig och hoppas att jag inte väcks av mobilen imorgon.

Jobbat idag igen, länre än det egentligen var planerat och samma sak blir det i morgon. På fredag är jag äntligen ledig. Om nu ingen är sjuk så jag måste jobba, men jag funderar samtidigt på att låta bli mobilen, låta den vara på ljudlöst eller till och med stänga av den. För jag måste faktiskt också få vara lite ledig. 

Just nu känner jag faktiskt för att börja ett nytt liv, börja träna, äta sundare och ta tag i sånt som JAG verkligen vill!

jag vill börja bygga upp en liten verkstad här hemma, starta upp en hemsida och få göra någnting jag verkligen tycker om. Men samtidigt känns det så svårt och så ansträngande att jag hela tiden drar mig för att göra det som är nödvändigt.

Jag måste skriva ner en lista i prioritetsordning på saker som måste komma hem, söka vidare med namnideér och se att allt sånt stämmer med stavningar och synonymer.

Men början på en önskelista har jag i alla fall tänkt ta tag i. Se vad jag behöver och hur mycket jag måste lägga ut. Sen ska det skissas ideér och verkställs!

Men just nu får det skjutas på en stund. För först är det hemmet som måste få sig en makeover. Det ska städas, plockas bort onödigt grejs och göras allmänt fint. Men för att hinna med det måste jag få vara ledig!

Det verkar som mitt liv just nu är inne i en sån där fas med händelselösa dagar som bara avlöser varandra. Jag vet inte vilket datum eller veckodag det är, det enda jag vet är om jag jobbar eller inte. Och för tillfället är det väldig mycke jobb... 

Dock har jag hunnit ta tag i lite här hemma. Städar för fullt när jag väl är hemma. Dock står jag vi valet och kvalet om hur vi vill ha det här hemma. Sovrummet har stannat av för att jag inte vet vilken färg jag vill ha på listerna vid trumman, bruna eller vita?

Fotandet har stannat av lite nu också när våren är påväg, slask och grått är inte så inspirerande även om jag införskaffade i ett nytt objektiv här förra månaden. Men blir det liiite varmare och finare så ska jag ta mig en dag ledigt och sen bara åka iväg någonstans med kameran och hjärtat. 

Sugen på att ge mig på en porträttfotografering något tag också, men det får bli när jag får tag i någon som inte skyr kameran! 

Annars är det inte så mycke som händer, finns bara lite funderingar om ifall jag ska ta tag i mig själv och acceptera erbjudandet om hjälp med uppstart av ett eget företag. Men för det behöver jag se över alla utgiter jag har för att komma dit, vilket känns som ett ganska stort uppdrag just nu. Men vi får se vad framtiden erbjuder! 

Nu blir det att svida om och sen dra ner till bussen för en tripp till jobbet på ca 5 timmar...

Oj va händelselöst mitt liv känns just nu.

För tillfället är det bara sova och jobba som står på schemat. Inga resor inplanerade och inga andra event eller så heller. Vintern är här och jag känner mig mindre motiverad än någonsin. Jag känner inte att jag vill ta tag i någonting allt fakiskt och när man är ledig så blir det mest sömn och tv tittande. Men jag skyller på vädret, jag som aldrig har tyckt om vintern.

Men men just nu ser det i alla fall ut såhär med planerna. Veckan består av min 8 dagars period med jobb. Från lördag till lördag. Sen ser det ut som (ifall jag får ledigt) att det kanske blir lite mys den 14 med bio och fin middag. Den 24 bir det begravning... För Daniels morbror som gick bort den 10 januari.

Och sen kanske det kan bli lite lugnt igen om vi har tur. Dock blir det väl en massa jobb i stället. Jobbar ju 30-40 timmar i veckan som det ser ut och det är väl inget jag egentligen ska klaga på. Men som det ser ut nu så är det så kallt i kassalinjen att vi sitter och fryser VARJE dag vi jobbar. Alla är sjuka och det leder till för lite personal som i sin tur leder till att vi kommer jobba ihjäl oss om det inte blir några ändringar! Men pengarna rullar in i alla fall.

Och som tur är ("peppar peppar ta i trä") så har jag inte varit sjuk nu på sista tiden heller. Håller på och försöker se ifall det kan vara uttorkning som gör livet så pest men jag vet inte riktigt. Ska boka tid, men hinner inte för allt jobbande...

Men men, det kommer också lösa sig. Nu gäller det att göra sig klar och sen blir det jobbpass 4 av 8. Räkna med att jag kommer vara slut på lördag eftermiddag när sista passet är klart och jag äntligen får vara ledig liiiite.

Nu har det blivit sådär långt emellan inläggen igen. Men jag skyller på att jag varit sjuk och sprungit till närakuten titt som tätt. Ännu en gång har det varit UVI... 
Och den här gången fick jag också antibiotika som dessvärre inte tog. I alla fall inte den första kuren.

Sen har vi fixat lite hemma också, och det har lett till att vi nästan är klara med sovrummet. Det är bara listerna runt dörren som ska upp nu och elen som ska fixas lite, sen är det äntligen klart!

Vi har tagit hem Tigge också, Daniels katt. Han har  hunnit aktlimatiserat sig och jag tror han har det bra. Annars har det inte hänt så mycke mer än att det har varit jul och att vi har jobbat.

Igår kunde jag inte hålla mig från att införskaffa en tab. Så det fick bli en Samsung Galaxy tab 10.1 Velade så emellan den här och 8.9'an. Men vi resonerade som så att den här är bättre att ha med när man reser så man kan kolla på film lite bättre.

Liten uppdatering om läget just nu kanske sitter på sin plats. Speciellt efter helgens strapatser... 

Började i fredags med att jobbet ringde och ville ha in mig tidigare, men som tur va tackade jag nej. Dock va det som så att jag hade känningar där på morgonen av en kommande UVI (Urinvägsinfektion) och under dagen blev det värre. Så jag sjukade mig på jobbet och åkte till vårdcentralen hemma i Österby eftersom jag inte bytt än. 

Där såg dom inget på provet och skickade därför hem mig igen. Tranbärsjuice inhandlades och kappt en dag och tre liter senare så hade jag fortfarande symptom med ont i ryggen, magen och feber samt svidande mm. Så det var bara att åka akut till Östhammar och undersökas igen. Och som tur va hittade dom bakterier och såg att jag hade 38,1 grader i feber så jag fick piller över helgen och recept utskrivet.

Samt att dom tog och skickade prov för odling som ska visa vad det är jag har/haft. Förhoppningsvis visar det någonting intressant och i slutet på veckan skulle jag ringa tillbaka och höra vad dom har att säga samt boka en tid hos någon läkare som kan undersöka mig och sen skriva remiss till akademiska för vidare kontroll. För alla jag pratat med angående detta har sagt samma sak när jag berättat att jag haft det så tätt som kanske 20 gånger på ett år, alla tycker att det är dags att kolla upp det! Så nu är allt på gång. 

Känner mig bara så trött på allt eftersom jag inte kan göra någoning åt det, det finns ju liksom inget fastställt som är anledningen till att man får UVI... Så det känns lite hopplöst. 

Men men, nu kanske, kanske jag kan få hjälp. I annat fall ska jag börja söka VARJE gång jag har detta så dom verkligen ser hur ofta det kommer. Så man blir betrodd...

I förmiddags pratade jag med älsklingen om vilka planer jag hade för lägenheten och hur jag tyckte vi kunde göra med vissa saker. Och nu har jag precis suttit och gått igenom IKEA katalogen där jag hittade bilder som är precis så jag tänkt mig.

Det finns massa saker vi egentligen borde ta tag i här hemma. Men på torsag ska det faktiskt försöka fixa bort lite från listan. Vi ska äntligen kolla på lister, ta en tur till IKEA, MIO och lite andra ställen och kolla på lite förvaringsmöbler. 

Tavelhyllorna är äntligen uppe i sovrummet och det har blivit jätte mysigt! Nu ska vi bara fixa listerna så kan vi vara nöjda. Efter der blir det att säta upp hyllor i vardagsrummet så vi kan få lite mer plats till annat. Kanske att vi fixar hem resten av soffan så det blir en hörnsoffa... Nya gardiner ska sys och små piff ska fixas...

Vi får se, men det ska i alla fall bli hyllplan vid skrivbordet som vi kan ha pärmar och mappar på.

Det kommer bli så fint när det blir klart här hemma! Även om renoveringen av vardagsrummet får vänta ett tag till... Vi orkar verkligen inte ta tag i det just nu. Speciellt inte med tanke på hur lång tid sovrummet tog. Dessutom har vi ingen tid att jobba med det på.  Men det ska bli av!

Sen sist jag skrev har det hänt en hel del. Först och främst har jag varit sjuk två gånger tätt inpå varandara, vanlig förkylning och efter det förkylning igen med hosta, öroninflammation och ögoninflammation som senare lett till ett störande lock för örat som vägrar släppa. 

Men utöver detta har jag också känt ett stort obehag över att åka buss till och från jobbet. Detta beror på att jag mötte en man (ledsen över att behöva säga det, men också invandrare) som första gången bara frågade mig om bussen kommit och sen lite om vår kultur och liknande i Sverige. Redan då kände jag ett obehag eftersom jag är blyg som person, jag försökte att prata så lite som möjligt men samtidigt vill man ju inte vara otrevlig.

Men min tankte va "jag träffar honom en gång på bussen så spelar roll" så jag kan lika gärna vara trevlig.

Men några veckor senare så mötte jag honom igen... Och den gången va det jobbigare ändå. Han frågade massor, var jag jobbade, vart jag bodde och efter mailadress och telefonnummer! Och sen fick han för sig att vi skulle bli vänner, att vi skulle umgås och diskutera massa saker, att vi skulle fika hos varandra och massa...

Men då började jag bli riktigt skraj, det var ju obehagligt, för vi svenskar är inte så frammåt med någon vi precis mött. Men samtidig är jag för snäll (som jag alltid är när jag möter människor jag aldrig träffat/känner) så när han frågade om vi kunde fortsätta hålla kontakten (och efter en öppning på jobbet, mindre än 11 timmars dygnsvila innan jag började, många jobbdagar innan och en hjärna som inte fungerade som den skulle på grund av det så hann jag inte tänka efter) så fick han en skräpmail adress och tyvärr innan hade han lurat ur mig mitt nummer. Vet inte vad jag tänkte på alls men allt gick så snabbt och jag lyckades inte komma på något fejk nummer...

Och som inte det räckte när bussen närmade sig vart han skulle gå av (kom ihåg det sen gången innan) så tänkte jag att det skulle bli så skönt att bli av med honom. Men till min förskräckelse så skulle han se vart jag bodde! Jag försökte säga nej och att jag hade bråttom men inte då...

Jag hade bara två timmar innan jag skulle tillbaka till jobbet för inventering och va stessad. Jag insåg att jag inte skulle hinna lura honom att jag bode någon annan stans! Och vad gör man? Jag mådde så dåligt att jag, efter att blivit av med honom vilket tog lång tid, ringde till mamma och kände mig så liten och hjälplös...

Jag vet inte hur länge jag grät i telefonen och förbannade mig själv över att vara så dumdristig... 

Igår skruvade vi fast de sista skruvarna på vår nya sängram. Så nu har vi kommit ännu ett steg på vägen till ett färdigt sovrum. Har vi tur och tid så ska vi nog försöka kolla på lister på måndag då vi båda är lediga. (det blir tyvärr inte så ofta nu för tiden...)

Annat som hänt på sista tiden är att jag förgäves försökt få tag på tandläkaren hemma. Har fått någon irritation, inflammation, infekion i en hörntand som efter 2 veckor börjar gå mig på nerverna. Men dom är på kurs så jag får fint vänta till på torsdag...

Dessutom har jag besökt ungdomsmottagningen för antagligen sista gången (eftersom jag nu tituleras som för gammal) och fått ett nytt recept utskrivet som jag hoppas är bättre. Har totalt lessnat på mitt nuvarande så lite ändringar behövdes. 

Så det är läget just nu.

Jag vill så mycke just nu. 
Det finns så mycke jag vill ha och göra. Inte minst här hemma!

Vi ska göra vårat somrum klart, en gång för alla. Vårt nya mål är att bli helt klara innan den 8 november. Det kändes som ett okej mål att bli klara inom ett år efter inflyttningen. Men för att nå det målet måste lister inhandlas, hyllor införskaffas och skruvas upp. En sängram ska vi ha också. Samt aningen en garderob eller hyllplan...

Men det är inte bara det jag vill göra, jag vill jobba massor så vi kan ordna resten här hemma också. Samt spara en del till julshopping resan som vi tänkte göra i december. 

Men det finns hela tiden en annan sak som lockar mer än allt det här... 
Och det vet ni nog vad det är. Men allt har sin tid. Nu ska jag ta en sak i taget och göra lite klart här hemma först!

Jag vet inte varför, men den senaste tiden har jag funderat mycke på giftemål och Daniels och mitt framtida bröllop. Jag har ingen aning om varför det kommit upp extra mycke i mina tankar just nu, men det kanske är för att det känns som det börjar bli dags. 

Jag vill inte vänta tills jag blir gamal med att gifta mig, men jag vill heller inte skynda på det bara för att få det gjort. Men jag tänker på det mycket. Funderar på vilka personer jag önskar i olika roller, vilka jag vill dela dagen med och liknande.

Dock känns det som vi kommer få vänta lite med firandet, och det på grund av tiden mycke. Jag vill verkligen inte stressa fram alla  beslut och göra någonting halvhjärtat. Utan det ska vara perfekt ♥

Datumet är bestämt, det är bara året vi funderar på...

Nu har det än en gång gått lång tid sen jag skrev... 

Men jag har börjat jobba igen efter ledigheten och även varit helt inne i kamerans värld. Fotat, tittat på tillbehör och fotat ännu mer. Tycker det är så kul att äntligen ha en ordentlig riktig kamera!

Dessutom har jag varit förkyld vilket antagligen ledde till en spricka i ett revben som äntligen känns bättre!

Igår införskaffade jag en ny kamera.
En liten Canon hittade hem till oss.
En liten EOS 1100 D för att vara exakt.

Och på kvällen igår fick den följa med på en liten promenad med oss...

Om jag är nöjd? Javisst!

Usch jag är fortfarnade förkyld med en irriterande hosta som inte vill ge sig. Sitter och funderar på om resan bort till New York kommer att bli av på söndag om jag inte mår bättre... För jag kan inte åka iväg och må som jag gör nu. Febern som håller i och hostan som nästan får mig att hosta upp lungorna, det känns inte som ett så bra tecken för en utlandssemester precis.

Jag tar min hostmedicin men den tycks bara hjälpa på dagarna, på kvällarna och nätterna ser hosta ut att vara imun mot sånt. Och som inte det va nog så är min näsa helt förstörd efter allt snytande... Har seriöst skavsår (typ) under näsan?! Hur fungerar det? 

Men i alla fall, jag är ledig fram till söndag då det är planerat att vi ska åka. Och det är ändå 4 dagar att kurera mig på. Så jag hoppas att medecinen hjälper snart så jag hinner vila upp mig lite också. För som det ser ut nu orkar jag inte mer än att bara ligga här på soffan och bli omhändertagen... 

Men men, det är i alla fall läget idag. I morgon ska jag se om det kanske finns något ljus i slutet på tunneln.

Sitter och tar det lugnt framför teven. Drog på mig en ordentlig förkylning när jag var hemma hos föräldrarna sist.

Feber, huvudvärk, ont i halsen och tugnt att andas, kan det bli bättre... 

Jobbade 6 timmar igår och mådde dåligt varje minut. Resten av gänget skulle iväg på personalfest så jag kände inte att jag kunde ringa in och vara sjuk. Så det vara att bita ihop. Men då höll jag också på att kollapsa när jag kom hem. 

Idag skulle jag ha jobbat. Men det får bli en hemma dag i stället. Måste verkligen vila upp mig idag så jag kanske mår lite bättre snart. Men efter ca 12 timmars sömn känner jag mig liiiite bättre i alla fall. 

Nu ska jag mysa ner mig i soffan och vila...

Sitter och gottar mig åt lönen som kom in idag. Och så sitter jag och väntar på att det ska bli fredag så min andra lön kan komma!

 

Känns så skönt att komma hem efter en stressig och jobbig (och speciellt lång) dag och sen se att man för lön för mödan. 

Kan det bli bättre?!

Sen sitter jag och längtar bort också, till resan vi hoppas åka på. Har hört mig för och nu låter det som vi vet när vi tänker åka (om det nu finns plats). Vi tänkte försöka satsa på söndagen den 12.

Men allt är inte hundra än. 

Så det är ca 2,5 veckor kvar. Vilket inte känns så jätte mycket när vi planerat det i lite mer än ett halvår. 

Så snart, snart, kan det kanske komma upp lite intessantare inlägg med mysiga bilder och information om USA...

Idag blev det till att gå upp tidigt. Dels för att jobbet kallar men också för att älsklingen ville ha lite sällskap till frukosten.

Idag ser schemat ut som följande:

Jobb mellan 6:50 och 14:00.
Sen ut en sväng till studentstaden och låna en sak av min gamla praktikhandledare. 
Sen iväg och hyra släp, som vi kan ha för att hämta soffan hos farmor med.

Efter det bär det av hem för att montera ihop den och sen blir det äntligen lite lugnt.

Känns som vi tagit lite för mycke saker på dagens agenda. Men det ska säkert gå bra ändå. 

Jag hoppas bara att det inte är jag som måste köra bilen idag med släp och allt, för det vet jag inte om jag orkar... 

Men men, det lär visa sig. Nu ska jag städa av lite innan det är dags att ta mig till bussen!

Tänkte betätta lite om hur allt ser ut hemma hos oss för tillfället.

Jag jobbar och står i så vi ska kunna äka iväg till New York om mindre än en månad. Om det nu blir så att resan bär iväg dit, vi får helt enkelt se hur det ser ut med biljetterna! Annars får vi bara åka någon annan stans, men det blir nog ganska säkert USA i alla fall.

Hur det går med ballsamkuren för håret? Jo det går väl helt okej, jag tycker inte det är så stor skillnad från att sluta med schampo. Kan faktiskt tycka att det är liiite liiite sämre eftersom håret inte är lite mjukt och mysigt som det va innan. Men jag ska försöka kämpa på en stund till så får vi se vad som händer.

Med att sluta med socker går det också helt okej, förutom första dagen när det bjöds på tårta på jobbet... Men det är inget sött som följt med oss hem när vi handlat i alla fall, och det vi har hemma har vi stoppat undan ordentligt. 

Och det känns faktiskt helt okej i kroppen även om jag trodde sötsuget skulle vara ohanterbart. Och jag hoppas att detta i sammarbete med att ta nästa steg att komma ut och röra på sig kommer hjälpa inte bara mig utan också sötnosen att komma till våra mål.

Men ett steg i taget, nu blir det mindre socker, sen blir det att utforska områdets gångvägar!