Igår tog min käre bror studenten. Dom fick fint soligt väder och lagom varmt.

Massa fix och trix behövdes så som tårta, cake pops present och blommor. Men allt slutade bra och nu är ännu en milstolpe avklarad. Alla tre barn i familjen Andersson är härmed studenter och förhoppningsvis mogna nog för framtiden.

Va s mysigt att vara hemma och umgås med familjen som förut. Även om det var lite olikt sig. Varken min syster, farfar och mormor va där men det fick gå bra ändå. Jag vet att både farfar och mormor va med oss ändå. Och Sandra ringde och grattade också. Men det börjar kännas så tomt när man kommer hem nu och jag vill inte veta hur det kommer bli i framtiden... 

Men nog om det! Nu gläds jag åt Stefan som tagit studenten i stället. Grattis!

Dagarna rullar på och nu är det jobb idag, studenten imorgon sen jobb onsdag till och med lördag. Sen är det hela 2 veckor ledigt för min del! Ska bli så skönt att få stanna upp och ta det lite lugnt, även om det bär iväg på söndagen eller början på veckan så är det skönt. För jag vet ändå att när jag kommer hem sen så har jag nästan en hel vecka ledigt kvar. Däremot får vi väl se vad som händer då. Ingenitng är bestämt men planer finns alltid! 

Sen studenten i morgon ja, ingen aning och när var och hur. Men min mamma ska få sig ett samtal om en liten stund så ska jag ta reda på. 

Sen får vi väl se hur det blir med resten av jobbveckan. Antagligen blir det som vanligt och sen på fredag kanske det bär iväg ut med kolegorna för en after work någontans i Uppsalas vimmel. Ska bli kul att umgås civilt och inte känna pressen från jobbet för en stund. Dessutom att kunna lära känna människorna på andra sidan jobbet. Ser verkligen fram emot det även om jag slutar sent...

Men det blir i slutet på veckan, än så länge är det bara början och mycket annat att tänka på!

Efter helgens äventyr så bestämde jag mig för en sak! Nu är det verkligen dags att ta tag i livet. Att sluta leva i drömvärlden jag skapat och se den med andra ögon. Kilona ska rasa och personligheten ska grävas fram ur glömskan. Jag ska göra sånt som jag mår bra av och inte sånt som antingen förväntas eller görs för någon annan.

Självkänslan finns inte kvar så som den fanns förut. Dock har den ersatts av erfarenheter och kunnande om livet.

Under helgen kände jag mig vacker och älskad. Blickarna från människorna kändes som en extra boost och jag mådde bra. Att jag sen hade fått i mig mer absint än jag borde va en annan sak. Men det kändes bra. Såhär dagarna efter känner jag mig bara fet och ful...

I början av mitt och Daniels förhållande hade jag självkänslan som kom med en smal midja och en minimal vågsiffra. Nu skäms jag många gånger över beröring och sex. 

Dock låter jag många gånger mer självsäker än vad jag är, men det är en fasad som jag varit tvungen att bygga upp i takt med kilona. 

Och så känner jag inte att jag kan ha det längre. Jag måste känna mig stolt över mig själv och komma på fötter igen. Även om det innebär vissa förändringar så är det ett måste. 

Det ända jag kräver är förståelse och någon som boostar mig när det behövs...

Siter fortfarande uppe efter en lång dag och väntar på hjärtat. 
Började tidigt med öppning och nu sitter jag och försöker göra lite plats på kameran inför helgen samtidigt som jag väntar på att Daniel ska komma hem ifrån jobbet så jag slipper gå och lägga mig själv. Dock blir det inte sänggång direkt när han kommer hem för först ska vi kika lite på hotel eller vad det nu blir till helgen. 

Egentligen borde jag sätta mig ner och kolla lite på saker att göra och se också. Men det tror jag att jag får vänta med tills i morgon. För min hjärna klarar nog inte det efter så här lite sömn.

Har precis slagit mig ner efter att ha skruvat upp en ny lampa och hängt upp en ljuslampett (som imorgon ska få sig en kompis). Sjukt nöjd över ändringarna vi gjort i lägenheten och längtar tills dess att vi orkar ta tag i vardagsrumms renoveringen. Men det får bli lite senare. 

Utöver detta har vi idag varit och kollat in en soffa också. Inget som är till hundra bestämt men ifall det blir en från ikea är det bestämt! Dock har vi några fler ställen att kolla på innan vi bestämmer oss. Men det är inget som vi stressar med, det är mest för vi vill möblera om, igen. Och för att få det som vi vill ha måste vi antingen ha en ny soffa eller montera ner den vi har i en tresits igen. Och då lät det mest lockande att skaffa en ny. Sen håller vi även på med att skala av här hemma så det inte ser så plottrigt ut.

Nu ska det bli ändring på det mesta.

Nya vanor, nytt utseende(?) och ny inredning. Allt ska bli bättre nu!

Nu har jag fått igång min fotoblogg igen så den ser acceptabel ut!

Smyger in en liten [Länk] också.

Har haft den lösenordsskyddad väldigt länge på grund av att jag helt ekelt inte haft tid att sätta mig ner och göra den så snygg som jag vill ha den. Den är fortfarande inte klar. Men den ser okej ut nu i alla fall.

Tänkte jag skulle lägga upp lite av mina bilder som jag fotar där så ni kan se vad som händer med min kamera också.

Dessutom ska jag börja lägga upp lite bilder här också.

Firade min födelsedag med massa folk som kom och hälsade på igår. 
Både min och Daniels släkt kom förbi och dessutom hade vi ett par vänner som kände för att gratta mig.

En massa blommor och paket blev det dessutom, och dagen och kvällen blev precis så mysig som jag hoppades på.

Tack alla för alla gratulationer!

Sådär nu har man hunnit smälta det som hände i fredags lite och det kanske är dags att berätta lite om det? 

Jag trodde det skulle vara jätte läskigt men det var faktiskt inte så farligt, visst till en början så va det läskigt att se hur det fungerade och att det faktiskt stämde.

Men när man började få reda på lite roliga grejer så kändes det faktiskt okej. Dock tog det ganska lång tid innan jag vådade ställa några frågor själv. Men jag tog mod till mig och frågade bland annat om ifall farfar hade det bra, där var svaret JA. Samma fråga om mormor och ännu ett JA. Sen tog jag mod till mig och frågade om farfar visste att vi va där sista gången...

Jag både ville och inte ville veta svaret på det, men jag fick ett JA till svar även där!

Kändes så bra att veta det. Har ju gått och haft ganska dåligt samvete över att jag inte va in tidigare men nu känns det ändå ganska bra. 

Fick även känna på att sitta vid bordet och "hålla det varmt" jag med. Och det fungerade verkligen. Först kändes det som dom andra hjälpte till att lyfta och trycka ner bordet men sen när jag verkligen kände hur det fungerade själv så trodde jag verkligen på det. Frågan är bara om svaren vi fick stämmer. För det fanns gånger som bordet erkände själv att det lurade oss.

Men över lag så var det en väldigt häftig upplevelse och det är verkligen någonting jag vill göra om. Och när jag gör det så vill jag skriva ner frågor innan så jag inte blir lika ställd igen. För det blev jag verkligen den här gången!

Men som sagt; häftigt!

Sitter i soffan och ser mig omkring och inser att jag egentligen borde göra någoning annat än kolla på tv. Men samtidigt tycker jag att jag gjort rätt för att få sitta och ta det lugnt efter ett jobbpass på 10 timmar.

Siter lite och funderar på morgondagen också, vet inte vad den kommer att för med sig. Men jag hoppas att det blir bra och inte allt för läskigt!

Så vad ska jag göra? Jo jag ska följa med hem till Malins mormor och uppleva ett trebent bord. Ett bord där man kan tala med andar. Låter väldigt läskigt men samtidigt väldigt spännande och när jag nu får chansen att uppleva det så måste jag ju ta till vara på den! Frågan är bara vem vi får tag i, OM vi nu får tag i någon. Men det återstår att se.

Innan dess ska jag fokusera på hur jag vill att den här dagen ska sluta, och hur morgondagen ska börja. Förhoppningsvis i famnen på Daniel, men det ska nog inte vara några problem.

Idag ska jag ta tag i mig själv och lite saker som behöver göras här hemma. Det blir till att storstäda i byrån där jag ska få plats med alla mina kläder efter dealen med Daniel. Har tänkt göra det i några veckor nu men nu ska det äntligen bli av! Ska rensa bort lite gammalt och lägga uppe i förrådet och hoppas att jag kan gå ner lite igen så jag kan använda det igen. Men så länge så får det bo däruppe. 

Sen har jag börjat fundera lite också, blev ju sjuk här för inte så länge sen. Efter påsk stressen och maten fick jag ännu en gång UVI. Och nu hra jag börjat fundera över om det kan vara någonting allvarligare med det. För det kom tillbaka efter påsk när jag druckit och ätit sött och med tanke på att surt hjälper att lindra eftersom bakterierna inte tycker om det så har jag börjat fundera på om det kan röra sig om diabetes eller någonting sånt...

Googlade lite och visst, det står att UVI kan vara ett symptom. Så nu blir jag väl tvungen att åka till vårdcentralen och göra ett blodsockerprov...
Inget jag ser fram emot, för jag vill verkligen inte att det ska vara något fel på mig. 

Men jag vet inte vad jag ska göra. Men det känns som att ett blodprov ligger först på listan, sen får vi se vad det visar, visar det sig vara grönt går jag vidare med att boka tid för underreds besikting... 

Och skulle det också vara grönt vet jag inte vad jag tar mig till... 

Men håll tummarna för att det inte är någonting farligt i alla fall!

Har du någonsin rört vid en död människa? 

Jag har, två gånger...

Båda gånerna var det människor som låg mig varmt och hjärtat.

Det är ofattbart hur stor skillnad livet gör med en kropp. Utan livet är det inte samma människa längre. Vissa säger att en död människa ser likadan ut som när hon sover. Men detta är så fel. Upplevelsen är så olika, det går inte att beskriva, inget är detsamma.

Beröringen är heller inte densamma, huden är inte sträv eller varm och ändå rörde handen på sig några timmar tidigare... Uttrycket i ansiktet stämmer inte med verkligheten och kroppen känns liten och skör. 

Samtidigt som jag nästan inte hade modet att säga adjö så är jag glad att jag gjorde det. Att se någon i det sista skedet är någonting man bör göra om man får möjlighet. Det känndes inte bra men det kändes bättre.

Att få se honomen sista gång, viska ett "jag älskar dig" och röra vid en hand man så många gånger rört vid innan. Att få säga det sista farvälet. Det är någonting jag skulle ångra om jag inte gjorde det...

Planerna för dagen ändrades snabbt med ett samtal från pappa. Nu står akademiska på listan för dagens utflykter. Hälsa på farfar som inte tycks bli bättre och se om han har orken att pratas vid en stund. Även om förkylningen inte släppt så fick jag dispans att åka dit. Det kan ju vara så illa att det är sista gången tyvärr... 

Jag kan nog egentligen inte fatta det, jag går hela tiden och hoppas på att han ska få komma hem igen. Men det tycks inte bli riktigt så bra nu. Jag menar, man vet att det är på riktigt när farmor säger att hon pratat med honom och sagt att hon unnar honom att få sova. Det är inget man säger i första taget liksom. 

Men jag tror jag är för självisk för att säga någonting sånt. Jag vet att han sagt många gånger att det är hans tid nu och att han fakiskt vill det själv också. Men jag vill ha honom här hos mig. Jag orkar inte ens tänka mig hur det kan bli. Allt mitt huvud säger är att han kommer bli bra. Han kommer komma hem ifrån sjukhuset den här gången också, det är inget farligt...

Men sanningen är påväg att komma ifatt mig nu och vi får se vad hjärnan säger åt mig att jag ska tro när jag kommer hem igen. Kanske finns det en smula hopp kanske inte.

När jag sitter och tänker på det såhär så känner jag att tårarna inte är långt borta, så jag ska försöka rensa huvudet och se hur läget ser ut senare. Jag kan ändå inte göra någonting...

Jag känner att det håller på att urarta sig totalt på jobbet nu. Vuxenmobbing påväg? 
Jag har ju klarat av barnmobbing och tånårsmobbing så varför inte testa den vuxna varianten också? Det känns bara så löjligt att vuxna människor ska behöva bete sig såhär. Trodde faktiskt att det skulle bli bättre från skoltiden och att man skulle slippa gå igenom sånt här igen. Men tydligen hade jag väl fel...

Men men, det kanske är dags att dra vidare om situationen inte blir bättre. För jag orkar inte med att gå till jobbet och må dåligt eller tro att jag ska göra fel hela tiden. Jag vill fokusera på det jag ska göra och använda all energi på det så jag gör ett bra jobb. 

Men vi får väl se vad framtiden visar, antingen löser det sig på det ena eller det andra settet. En sak är i alla fall säker, blir det inte bättre snart utan istället sämre, då vet jag någon som tar upp detta med chefen. Även om det kanske ändå slutar värre för mig så kanske andra slipper undan det. För jag klarar mig alltid, det värsta som kan hända mig är att jag slutar...

Det känns som läget på jobbet bara blir värre och värre. Det börjar liksom bli jobbigt att ta sig iväg på dagarna, och att alltid undra över vilka man får jobba med eller inte. 

Jag orkar inte med en period till i livet där jag är på fel plats vid fel tillfälle. Hela min uppväxt har kretsat kring det temat. Grundskolan var en pina i sig. Gymnasiet likaså och nu trodde jag att jag skulle bli accepterad. Kunna vara den jag är och ändå bli omtyckt. Visst, det har väl gått hem hos vissa. För jag vet att jag har människor på jobbet som faktiskt, även om det är ganska svårt att tro, bryr sig om mig! Men samtidigt finns det nog många som inte skulle ha någonting emot att slippa mig. 

Visst, alla kan inte älska alla. Jag tycker inte om alla, men jag har i alla fall försökt vara trevlig så att det inte ska bli jobbiga situationer på jobbet. Men tydligen har jag inte försökt tillräckligt mycket...

Allt som hänt har gjort att jag är avtrubbad på jobbet, sitter och tänker på annat och är allmänt nere. Kroppen går på sparlåga. Sitter och fryser i kassan för att jag känner mig utanför och ovälkommen och ibland är det nära att tårarna tränger sig på. 

Jag orkar inte, min kropp orkar inte. Stressen och situationen är snart för mycket. 

Jag vill inte falla tillbaka och bli samma vrak jag varit, må dåligt fysiskt och psykiskt. Hamna i samma osunda vanor som tidigare...

Jag orkar det inte en gång till...

Trött på allt just nu...

Mest över jobbet som verkar urarta i någonting jag inte vill vara med om en gång till.

Att människor har svårt att acceptera mig kan jag leva med, i alla fall i viss mängd. Men när man går och pratar bakom min rygg och får medhåll av andra och att detta grundas på ett tillfälle då jag inte gjort någonting annat än rätt. Och att det är personer som jag litade på och inte trodde var så, ja då tar även jag åt mig.

Jag kanske kan tåla mycket, men det finns faktiskt saker som sårar ävern mig. Det är inte ofta jag är nära till tårar på jobbet men den här gången kände jag mig allt annat än välkommen. Jag ville bara gå hem och krypa ner under täcket och önska att jag inte behövde gå tillbaka dit igen. 

Men verkligheten är inte så, verkligheten tvingar mig stanna kvar, hålla allt inom mig och försöka se förbi alla dessa idiotiska människor som tror dom vet mycket bättre. Det tvingar mig att hålla mig tillbaka tona ner och snart bli en i mängden.

Inte sticka ut, sticka ut är farligt. Ingen vill sticka ut, det är inte bra...

Jag blev extremt sugen på att shoppa nya kläder och skor, inget som är så vanligt för mig. Dessutom fick jag en gigantisk längtan tills vi en gång flyttar till någonting större så jag kan få en walk in closet! Det är någoting jag egentligen inte behöver, men någonting jag verkligen skulle vilja ha!

Sitter och njuter av min sista lediga dag den här veckan. Min andra och sista... 
Och vad har jag gjort under min ledighet då? Svaret är INGENING. Eller ja, ingenitng speicllet. Bara varit och tagit det lugnt. Men jag kände att jag behövde det! Nu blir det en veckas jobbande och sen får vi se hur ledigheten ser ut nästa vecka. 

Det jag gjort under dom här två dagarna är att städat ur datorn, mycke damm och sånt i den så det va nödvändigt, sen har jag också fått hjälp att få in nytt photoshop cs5 i den så det har jag suttit och trixat lite med. Mycket roligare och bättre än cs2'an jag hade innan.

När vi fick hjälp att få in ps så fick vi också lite tips om att uppgradera datorn till någonting nytt och frächt. Dock får vi se om det blir så eller om den här får klara sig ett tag till. Dock skulle det ju vara nice! Och med kollandet på dator blev jag sugen på att införskaffa i nya kamera grejer! Bland annat stativ, blixt och väska... Men det vet jag inte heller när det blir av, känns ju som pengarna borde gå till nyttigare saker än leksaker av olika slag. Dessutom måste jag söka lite på precis vad jag ska ha samt var jag ska beställa ifrån. 

Sen har jag kollat lite på smidesgrejer också, men där fick jag ett bakslag när trissorna inte var tillräckligt stora. Så det måste jag leta efter också...

Mycke just nu. Men nu ska jag njuta av de få lediga timmar som jag har kvar innan imorgon!

Ibland blir jag bara så besviken på mitt jobb.
Det känns som att oavsett vad jag gör så blir det fel. Jag kommer snart inte stå ut eller tillåta mig själv att fortsätta. För det är inte värt att vara stressad och känna sig otillräcklig. Jag vill trivas och känna att jag gör nytta när jag är där inte bara längta efter att dagen ska ta slut.

Jag har faktiskt känslor och även om det inte ser ut så, så tar jag åt mig allt skäll och känner mig helt värdelös. Det är ofta inte långt till tårarna. Men jag tillåter inte mig själv att bli ledsen! Jag vill inte ses som en svag och ledsen individ. Den glädjen ska ni inte ha igen!

Sådär, nu va min lediga dag över. Gick så snabbt att jag inte ens han fatta att jag var ledig, och nu är den över...
Förhoppningsvis är jag ledig imorgon igen men man kan ju aldrig vara riktigt säker. Men jag känner att jag skulle nog behöva vara lite mer ledig. Skulle behöva städa mer och bara vila ut mig också för den delen. Men det får jag väl ta senare. 

Nu blir det i alla fall till att jobba öppning idag, och sen förhoppningsvis vara ledig imorgon för sen blir det jobb onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag... 6 dagar den här veckan också med andra ord.

Det kanske blir många dagar men det är så hattit och dant att jag ändå bara kommer upp i 40 timmar. Eller ja, bara och bara förresten. Som jag sagt förut, jag är bara visstidsanställd, vid behovsanställd och snacka om att det finns behov!

Nej nu blir det att göra sig klar och sen åka iväg och se glad och pigg ut även om man inte är det!

Börja ett nytt liv känns som en bra idé. Mitt nya liv började idag med en rask promenad nu på kvällen!

Nu gäller det bara att hålla det här och inte "synda". Motion, godis stop, nyttigare och mindre mat. Det ska väl göra mig i form till sommaren?