2012-07-07 ? 23:41:00

Ifrån hjärtat

Det fick bli en tidig hemgång idag med blandade känslor. Kände väl att jag inte passade in på det sättet jag hade hoppats och därför kände jag att det var lika bra att dra hem och sussa. 
 
Desstom kändes självförtroendet inte på top heller. Kände att klädvalet var helt fel för hur jag kände mig och att sitta och vräka i sig en massa kyckling och potatissallad gav mig nästan ångest efter en dag där jag klarat mig bra ifrån allt sug... 
 
Jag vet inte varför känslorna väller över mig för tillfället men jag känner mig ganska vilsen och trött på allt just nu. Känner mig missnöjd över allt, allt jag gjort, gör, kommer att göra. Vad det blivit av mig, ja allt. Men mest av allt är jag nog missnöjd över mitt utseende och vad det blivit av mig.
 
Idag är en sån dag som jag inte vill se mig själv. Inte få komplimanger eller ens visa mig ute bland folk... 
 
Jag är mer än nöjd över det jag har här i livet men jag känner inte att jag lever upp till alla förväntningar. Det känns som det alltid finns ett steg kvar för att göra det alla räknar med att jag ska. Och jag vet inte hur jag ska hålla fasaden uppe. Det känns ibland som jag lever efter andras mallar och regler bara för att passa in och inte synas. 
 
Jag tycker om uppmärksamhet och att synas när jag själv är med på det. Men just nu håller det på att kväva mig... Jag vill resa mig upp, bli stark och känna att jag kan det här, våga leva och rycka upp mig själv.
 
Men det känns som ett krav av samhället att för att bli mitt bättre jag så måste jag bli bättre också. Man måste lida för konsten och jag kämpar verkligen mer än alla tror med allt. Jag vill bara bli älskad och omtyckt men kraven är som sagt för stora. Jag vet inte om jag orkar...
 
Jag ser mig själv och mår dåligt, jag vill vara mer som idealet, bli älskad, omtyckt och accepterad...
 
Snälla låt mig bli det snart...
Jag orkar inte...
Kommentarer
Reine

Men lilla gumman då. :( Du ÄR älskad och omtyckt, precis som du är! Även om det finns idioter i världen så kommer det alltid att finnas folk (åtminstone en) som kommer finnas för dej och tycka att du är precis som man ska. Kram på dej.

2012-07-08 @ 10:48:00
Johanna

Jag vet hur det känns och är. Har levt med samma ångest över ideal och krav i flera år. Det är svårt att inte påverkas.. Men det enda man kan göra är att jobba med sig själv och bygga styrkan innefrån. Kram

2012-07-08 @ 21:26:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: