Dagen började helt okej idag även om jag var trött efter en sen sänggång samt uppvaknandet av en något berusad Daniel som ramlade in i lägenheten... 

 

Kändes mycket bättre än igår kväll/natt men det är konstigt hur en komentar kan få en att falla helt plötsligt. Just nu känner jag att det inte krävs mycke för att mista fotfästet och en kommentar som egentligen inte var illa menad sätter djupa spår nu när jag inte håller min gard. Jag vill verkligen inte ta åt mig men det är lättare sagt än gjort. 

Det kommer att ta ett tag för mig att bygga upp det jag haft igen, bygga det starkare och bättre än innan. Bygga det så stabilt och bra att det inte faller ihop igen. 

Jag vill kunna säga att livet leker och rullar på precis som det ska, men sanningen är helt annan. Jag är inte missnöjd över den lott jag dragit jag vill bara att förutsättningarna för en möjlig vinnst! 

 

Jag vill kunna sätt mig och prata med någon om allt som händer just nu, men samtidigt är jag inte sån. Jag kan låta självsäker men innerst inne vill jag inte att någon ska få reda på hur jag känner. Jag vill inte va en börda för någon och även om jag har många vänner som ställer upp och finns där så är jag inte den personen som lyfter på luren och slår nummret till varken den ena eller andra och skulle jag bli konfronterad så skulle det inte hjälpa heller. Då ställer kroppen in sig på att försvara sig själv till vilket pris som helst...

 

Men jag kommer komma upp på fötter igen, det kommer bara att få ta sin modiga tid...